I helgen var jag och mina föräldrar på en nyöppnad restaurang i stan. Vad som gjorde denna restaurangen speciell och vad som gjorde att vi bokade bord där var deras unika bordsarrangemang. Istället för vanliga träbord eller metallbord med träskivor, bestod alla bord i restaurangen av lyftbord. Att de använder lyftbord är lite lustigt, då man oftast bara ser lyftbord när någon ska byta en släpvagnsaxel eller göra något annat mekanikerarbete.
Lyftborden alla modifierade en aning, istället för en hård metallskiva ovanpå borden hade det satts dit en träskiva i furu. Ovanpå träskivan låg en vit duk. Anledningen till att restaurangen använder lyftbord istället för konventionella bord är för att restaurangen även erbjuder ståplatser. Om man till exempel bara ska äta en snabb lunch, kan man tacka nej till stolar, och då stå vid ett bord som inte är för lågt eller för högt. Maten på restaurangen var exemplarisk, jag beställde en oxfilé Wellington, smördegen var krispig och köttet var sådär perfekt medium-rare. Svamparna i duxellmassan var kantarell och champinjoner, istället för sidfläsk användes skinka från Spanien – Pata Negra, världens dyraste skinka. Som sås serverades en madeirasås gjord på kalvfond. Till oxfilé Wellington och madeirasåsen serverades potatismos som spritsats och bränts på toppen.
Min mor valde en grillad lax med hollandaisesås, laxen hade innan grillning blivit insvept i en teblandning, vilket gav laxen en mer asiatisk smak. Till laxen serverades kokt potatis. Mor sa att maträtten smakade gott. Min far beställde samma som jag, han var inte så förtjust i potatismoset, och hade hellre önskat att de hade serverat kokt potatis även till denna maträtt.
Kommentarer är stängda.